Blääää

Jag skulle egentligen har tränat idag men jag hoppade helt enkelt över det. Så här är det: Jag har under lång tid (närmare ett år) haft för mycket på jobbet, med fler ärenden än kollegor som arbetar heltid. (Jag jobbar 80 %.) Jag har sagt ifrån flera gånger, men det har inte blivit någon förbättring. Så när högarna bara växer har jag valt lite olika strategier, ibland har jag jobbat över för att få undan och ibland har jag försökt ignorera dem. Nu har jag kommit till ett stadium där jag inte ens orkar göra något åt situationen. Jag suckar dagarna igenom och vill bara gå hem. Jag som egentligen har världens roligaste jobb! Som grädde på moset håller vi på att bygga hus nu och är inne i det absoluta slutskedet och det har uppstått en del problem som borde vara enkla att åtgärda om bara personalen på husföretaget gjorde sitt jobb. Istället lämpas en massa arbete över på oss. Under tiden vi har byggt har vi bott i andra hand och idag hade hon vi hyr av bett oss att ordna en visning för ev. nya hyresgäster. Så både maken och jag fick stressa hem för att hinna laga mat och städa undan innan kl. 18 när de skulle komma. Nu är klockan 21 och än har ingen dykt upp. När jag insåg att ingen skulle komma gick luften helt ur mig. Då borde jag kanske tagit mig till gymmet för att få igång endorfinerna, men det gick helt enkelt inte. Nu har jag slappat här hemma hela kvällen och bara varit med barnen. Hoppas att det gör att jag laddat batterierna till i morgon.