Jag spelade innebandy när jag gick i mellanstadiet och högstadiet. Inte i en ordentlig klubb utan det var det som erbjöds i min lilla hemby. Sedan dess har jag inte spelat alls mer än de få tillfällen man hade det på gympan. Det innebär att jag inte spelat alls på 17 år!!!! Före sommaren var det en kompis som frågade om jag var intresserad av att spela till hösten för hon tänkte dra ihop ett gäng. Idag var det så dags för premiären. Vi var nio tjejer som verkligen körde järnet. Två hade dessutom kört ett friskis-pass innan.
En av tjejerna hade tagit på sig att hålla i uppvärmningen idag. Det blev traditionell uppvärmning med jogg runt salen med ruscher, grodhopp, höga knän, crunches och armhävningar. Sen blev det lite diskussion kring hur vi skulle lägga upp själva bandyträningen. Det blev två lag med fyra resp fem personer och vi körde med tre pers per lag på plan samtidigt. Vi tyckte att vi började lite försiktigt med 20 minuters spel. Men oj oj oj! Det är ju sånt tempo att man inte orkade mer än 3-5 minuter innan det var dags för byte. Efter de 20 minuterna blev det en kortare vila och sedan körde vi 10 minuter till.
Jag längtar till nästa tisdag!
Härligt med träning man gillar så mycket!! =)
SvaraRaderaEn ny träningsform vad precis vad jag behövde. Nu tror jag det blir lättare att ta sig till gymmet också. Jag gillar verkligen det också, men det är lättare att sitta kvar i soffan om det inte är någon som saknar en på träningen.
SvaraRadera