Idag var det dags att ta mig tillbaka till gymmet. Eftersom jag ska springa Vårruset i morgon valde jag att inte köra ben. Ganska klokt om jag får säga det själv. Jag körde bröst (chestpress och peckdeck), axlar (arnoldpress och hantellyft åt sidan) och mage (crunch i maskin, sidoplanka, crunch med 90 graders vinkel resp. med benen rakt upp och fuskfällkniv på bänk). Jag har inget bra namn på den senaste övningen men jag sitter långsidan på en bänk, lutar mig bakåt, lyfter upp benen och sedan drar jag knäna mot magen. Någon som förstår min beskrivning? Det kändes i alla fall bra att träna igen. även om jag inte alls lyckades motivera mig att köra så jag blev helt slut. Nu längtar jag efter nästa PT-pass om inte ä r förrän nästa vecka. Jag älskar att vara så där slut som jag är efter ett PT-pass. Det märkliga är då varför jag inte lyckas komma ens i närheten när jag tränar själv.
Efter träningen testade jag ett recept på kesellafluff som jag sett i den här bloggen som jag följer. Kesella har jag aldrig trott att jag skulle äta igen, men det var riktigt gott.
Jag funderar på att köra en hårdare diet de två sista månaderna som jag ska träna med PT:n. Samtidigt är jag lite tveksam till att gå ifrån den ganska avslappnade hållning till mat som jag har idag. Jag vill absolut inte tillbaka till hur jag hade det innan jag fick barn. Men jag vet också att det finns något däremellan. Använder jag mina tidigare ät- och träningsstörningar som en ursäkt eller är det en genuin oro? Jag vet faktiskt inte. Det blir nog så att jag kör ett test men jag får vara uppmärksam på tecken som tyder på att jag är på väg tillbaka. Om jag tacka nej till sociala aktiviteter bara för att det stör mitt träningsschema eller för att jag inte har koll på vad som serveras då får jag sluta direkt.
Jag har aldrig haft någon ätstörning men däremot ett lite komplicerat förhållande till mat efter att ha räknat kalorier genom Viktklubb till och från under något år. Jag var även då normalviktig men ville gå ner några trivselkilon vilket jag lyckades med men jag blev liksom ändå inte nöjd, och ångesten över hur många kalorier jag fått i mig av ditten eller datten var svår att bli av med. Det var faktiskt först i höstas som jag på riktigt slutade väga och räkna och det är en sån befrielse att vara ifrån det! Jag vill aldrig tillbaka! Visst kan det vara intressant att beräkna någon enstaka måltid ibland, men mer än så vill jag inte göra. Precis som du har jag tänkt göra det under en begränsad period för att formtoppa, men inte ens det kan jag motivera mig till, det tar liksom emot i hela kroppen! Den avslappnade inställning jag har nu till mat, där jag alltid äter det jag vill (fast low carb), när jag vill, vill jag aldrig bli av med. Jag vet att jag ändå tappar i fett och för mig får det hellre ta lite längre tid än att jag ska riskera att bli besatt av siffror igen. Alla gör sina egna val och jag tror helt klart att det kan vara bra under en period för att förbättra sina resultat, men jag tycker att man ska ställa sig själv frågan om det är värt det, och om man är helt säker på att man klarar av det?
SvaraRaderaDu har absolut en poäng, kanske till och med rätt... ;-) En fundering som jag har är ju att dra ner ännu mer på kolhydraterna. Äsch jag vet inte. En sak är säker, jag vill lägga in en extra växel nu de sista månaderna som jag ska träna med Daniel.
SvaraRaderaAtt dra ner på kh kan vara ett alternativ men det beror ju på vad du äter idag om det är lämpligt att dra ner ännu mer =) Har du någon aning om hur mycket kh du får i dig per dag, i g eller %?
SvaraRaderaEtt sätt att hålla igång förbränningen är att inte göra några kh-undantag, inte ens på helgen. Ketos (fettförbränning) byggs upp successivt i kroppen och är på max efter ca 3 v. Varje större undantag gör att man hamnar på noll igen och får börja bygga upp förbränningen igen.
Att undvika eller minska alkoholintaget är också ett sätt, jag fick rådet max 3 glas vin/vecka av min kostrådgivare.
Periodisk fasta är ett jättebra (och enkelt tycker jag) sätt att maxa både förbränning och tillväxthormoner.
Kokosolja är också jättebra för förbränningen, den kallpressade alltså, inte silverpaketet i kyldisken. Ca 50 g eller 4 msk per dag bör man få i sig. Den innehåller meddellånga fettsyror som kroppen kan använda som energi, men inte lagra som fett. Dvs man blir mättare och får mer energi, men om du räknar kalorier ska du inte räkna in den eftersom energin inte kan lagras. Finns både med och utan smak (går att köpa på LCHF-butiken eller t ex ICA Malmborgs Caroli).
Lite fettförbränningstips, lycka till! =)
Tack så mycket för de superbra tipsen! Max 3 glas vin per vecka är ju inga problem. Brukar inte ligga över det.
SvaraRaderaHar kollat lite på kokosolja i affären. Har bara hittat Rene Voltaires. Vet du om det är bra?
Det är säkert bra, brukar väl göra bra grejer vad jag vet! Med smak brukar jag köra Kung Markattas, finns bland de andra oljorna på Malmborgs. Där finns även kokosolja utan smak som är kanon att steka i.
SvaraRaderaTack igen för tipsen!
SvaraRadera