Sju veckor av influensan from Hell har raserat min Beach 2013 satsning totalt. Fram till idag har just avsaknaden av träning varit det jag mest grämt mig över under den här tiden. Jag har läst träningsbloggar och pratat med kompisar om träning. Hela tiden med en stor skopa avundsjuka, ja rent av missunsamhet. "Det är orättvist att de kan träna och bli snygga när jag bara går här och hostar." Så fort jag känt mig lite bättre har jag börjat planera kommande träningspremiär. Hela tiden har det grusats av att jag blivit sämre igen. Två gånger har jag ju faktiskt gått till gymmet och tränat, men det blev inte bra. På något sätt. Först idag kom jag till insikt om hur sjukt detta tankesätt är. Prio nr 1 är förstås att bli frisk. Sedan ska jag fortsätta vara frisk och därefter kan jag börja träna igen. Någon tung styrketräning och backintervaller kommer det eventuellt inte ens bli tal om före semestern. Ja, då får det bli så. Bara jag blir frisk!
Det känns verkligen skönt att ha kommit till denna insikt. (Även om man kan tycka att jag borde gjort det för lääänge sedan.) En annan sak som känns bra är att jag under hela tiden skött kosten bra. Annars är det lätt att man tycker synd om sig själv och låter både det ena och andra slinka ner. För mig är det dessutom så att jag har lättare att hålla mig till bra mat när jag tränar. Jag blir inte lika sugen på skit då helt enkelt. Men den här gången har jag ätit precis som vanligt. Med vanligt menar jag att jag gjort vissa avsteg från riktigt bra mat, såsom druckit vin eller ätit chocklad eller någon LCHF-dessert.
Denna nya insikt har ocks gjort att jag skjuter min Fakir del 2 på framtiden. Även om jag egentligen inte tror att det är något "farligt" att äta på det sättet, så vill jag inte hålla på och mixtra med kosten när kroppen inte är i fas. När jag mår helt bra så kommer jag köra en runda Fakir igen, men inte förrän då.
När jag mår bra igen har jag tänkt börja gå mina morgonpromenader, köra pass såsom Bodybalance och Zumba (ev även CXWorks) och ev mycket lätta styrkepass. Jag saknar verkligen gymmet och nu när det är så fint ute så vill jag bara ut i Bokskogen och springa. Det är bara att hålla tummarna och hoppas att den nya medicinen hjälper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar