Efter att igår sitta flera timmar på akuten med lillkillen och lyckats stå emot den enorma godispåse barnen fått som muta och även (utan problem) tacka nej till den hembakta chokladkakan som serverades på jobbet, har jag precis tryckt i mig lite av nämnda chokladkaka (som jag fått med mig hem till familjen) plus en liten bit av tårtan som blev över när maken tackade för sig på jobbet. (Ja det var små bitar av båda, men absolut inte planerat.) Chokladkakan var riktigt god, saftig och med mycket chokladsmak. Tårtan var mest galet söt. Råkade få en bit med mest gelé och det var så det kryllade sig i munnen. Vad trodde jag? Det visste jag ju. Jag kommer aldrig att köra 100 procent utan göra medvetna avsteg. Därför gillar jag inte när det blir som nu och jag äter utan att tänka.
Varför blev det så? Ja, varför jag inte tänkte först vet jag inte. Men jag vet varför min kropp helt plötsligt tyckte att den ville ha sötsaker. Den främsta anledningen är att jag är extremt trött. En annan är att jag stressat jättemycket på jobbet idag. En tredje är att jag idag går på fyra veckors semester och då tycker min kropp (?) att man ska unna sig.
En liten vädjan till mig själv: Tänk efter före. Allt som åker in i munnen ska verkligen vara meningen att hamna där. Jag har redan för länge sedan bestämt att jag under semestern ska äta vanlig glass och smaka några av de nya Magnumglassarna. Det är medvetna val. Jag har också bestämt att jag - under inga omständigheter - ska äta smågodis och snax.
Planen för semestern är att träna varannan dag. Är vi borta får det bli jogg eller cirkelpass med kroppen som enda motstånd. Är vi hemma blir det gymmet och styrketräning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar